|
|
|
|
Sirap i Paris
Första helgen i september gick höstens största designmässa, Maison & Objet. Tjugoårsjubileum med tusen och åter tusen nya produkter. Mest fotade och spridda produkten måste nog vara den nya stolen från Hay av bröderna Bouroullec. Bilder, bilder, bilder. Och i slutet av september gick designfestivalen i London. Massa snack och utställningar. Mest omtalad måste utställningarna av Faye Toogood vara. Bilder, bilder, bilder. Det är enkelt att sparka in öppna dörrar och säga att vi har blivit alldeles för kändisfixerade i designvärlden. En nyhet är bara relevant om den är gjord av ett redan etablerat namn. En ytlig approach som kritiker som Hella Jongerius tagit upp i år. . Men jag skulle vilja vända på resonemanget. Vi lyfter just nu bara designer med ett EGET uttryck. Det är bra. Sen råkar de bli kändisar men de är unika i sitt fält. Bra.
|
|
Gallery closed– Gallery Shop now open
Det har hänt en del på galleriscenen i september. London har visat att galleriverksamhet inte är lönsamt. Libby Sellers har stängt liksom vårt svenska Gallery Pascale. Det finns så klart kritik från galleribranschen men kanske framför allt inom konstvärlden som här i New York. Är framtiden att gå samman med en stor kommersiell aktör för att på så sätt få lite strålglans? Ja, varför inte? Superstora vasmärket Serax har gått in med pengar och skapat Valerie Objects tillsammans med Antwerpenbaserade Valerie Traan. Stor lansering i Paris med produkter av Muller van Severen och i bagaget har man även en stor besticksatsning med bland annat Maarten Baas. Kanske läge för Åhlens att ta fram en kollektion med svenska Nau?
|
|
Fixit
Septembers mest intressanta designdiskussion var ändå i Tallinn med Londonbaserade Daniel Charny, mannen som stått bakom flera av de stora designutställningarna på Victoria & Albert Museum och Design Museum i London. Han lägger numera all sin tid och kraft på det kan kallar ”fixperts”. Företeelsen är inte ny. Chris Anderson som gav oss gratisekonomin och ”long-tail” skrev en bok om ämnet som totalsågades i Svenska Dagbladet 2013 . Men rörelsen är intressant. Här finns utrymme för hemma-fixare, proffs-fixare, geeks, nördar, hipsters och aktivister. Eller om man tar i ännu mer så finns här: makers, takers, stakers, fakers and shakers. Chris Anderson talar om en revolution där 3D-skrivaren är i centrum men det behöver inte vara tekniken som är drivkraften. Det är snarare viljan att påverka, vara delaktig och även resonera kring hur hållbart samhället ska vara. Det är faktiskt inte så himla långt från att se på den rörelsen vi sett växa upp kring stöd för flyktingsituationen. Helt plötsligt vill väldigt många vara delaktiga. Det är kärnan snarare än tekniken. Eller så får vi se… Detta kommer att växa. Helt klart. Och räkna med att massor av aktörer kommer göra manifest över hur man fixar saker på rätt sätt. Här är några regler. Och här. Och här.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
