Lutherska Bekännelsebrevet #30

Ordet visar att Jesus är Gud

I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. (Joh 1:1-2)

Johannes inledningsord kommer överrumplande och fångar vår uppmärksamhet: ”Det här låter bekant.” Och så är det. Johannes upprepar inledningsorden i Första Mosebok och det är ingen tillfällighet. Inspirerad av den helige Ande vill han inskärpa hos sina läsare att Jesus inte var en vanlig människa. Jesus är den store ”Jag Är.” Han var inte bara hos Gud i begynnelsen (innan något var skapat). Han är faktiskt Gud själv. Och även om Jesus är sann Gud är han på samma gång en alldeles särskild person. Som sådan kan han vara ”hos” Gud samtidigt som han ”är” Gud.

Detta är en sanning som överstiger vår mänskliga fattningsförmåga. Det är inte något som vi kan begripa genom logik eller förnuft. Det är en sanning som vi måste ta emot i tro. Men att Jesus är det eviga Ordet är mer än en kunskap som sitter i huvudet och är reserverad för teologer. Den är nödvändig för frälsning. Den är något vi måste tro för att bli frälsta. Det är därför Johannes skrev ner de här orden. I slutet av sitt evangelium säger Johannes att det han har skrivit har han skrivit ”för att ni ska tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron ska ha liv i hans namn” (20:31).

Vi firar vår Herres och Frälsares födelse genom att högtidlighålla hur Gud kom till oss i stor ödmjukhet och inte bara levde ibland oss utan även tog på sig vårt kött och blod och blev en av oss. Men det är mycket viktigt att vi inte låter vårt fokus stanna vid krubban så att vi förlorar korset ur sikte. Det är genom korset som Jesus ger oss liv.

Ordet är Jesus. Jesus är Gud. Det enda sättet för oss att lära känna den sanne Guden är genom Jesus. Vi har nyligen firat Jesu födelse. Snart ska vi på nytt betrakta hans lidande. Och sedan ska vi bevittna hans korsfästelse, uppståndelse och himmelsfärd. Och allt som vi ser Jesus göra är vittnesbörd om Guds kärlek till oss och hans innerliga önskan att vi ska vara tillsammans med honom i evigheten.

Jesus är Ordet och Jesus är Gud.

Herre, tack för att du har uppenbarat dig för oss genom Jesus, Ordet. Håll vår blick stadigt fäst vid Jesus och vad han har gjort för att vinna frälsning åt oss så att vi kan tro och ha liv i hans namn. Amen.

(Ur Meditations)

”VAD SÄGER BIBELN OM ..."

Fråga: Ordet "paradiset" förekommer, så vitt jag vet, bara två gånger i Bibeln, nämligen i Luk. 23:43 och 2 Kor. 12:4. Avses precis samma sak i dessa båda bibelställen? Var befinner sig paradiset? Är det i (tredje) himlen (som Paulus skriver i 2. Kor. 23:2 [12:2, red.anm])?

Svar: Ja, i 2 Kor 12,2ff er paradiset (gresk: «paradeisos») tydeligvis identisk med (eller innesluttet i) «den tredje himmel». Om en og samme person (tydeligvis apostelen Paulus selv) heter det at han «blev uppryckt ända till tredje himlen» og «blev uppryckt till paradiset». Svenska Folkbibeln forklarer tredje himlen: Guds värld bortom de fysiska himlarna med luft och stjärnor (jfr 1 Kung 8,27: "Men kan verkligen Gud bo på jorden? Se, himlarna och himlarnas himmel rymmer dig inte. Hur mycket mindre då det hus som jag har byggt!")

Den tredje himmel (og paradiset) er altså i en annerledes dimensjon/sfære, som ikke kan plasseres på noe kart. Der har Jesus gjort i stand et sted for sine troende (Joh 14,2), og etter den fysiske døden får sjelene deres leve der, fram til kroppens oppstandelse på den ytterste dagen. Der fylles de av en inderlig glede over å se Jesu ansikt og være nær ham. «I dag skal du være med meg i paradiset», sa han til forbryteren på korset ved siden av (Luk 23,43). Dit var det Paulus lengtet etter å flytte, hjem til Herren, i Guds himmel (2 Kor 5,8; Fil 1,23).

«Paradiset» nevnes dessuten en tredje gang i NT, i Johannes’ Åpenbaring: «Åt den som segrar ska jag ge att äta av livets träd som står i Guds paradis» (Upp 2,7). Å ete av livets tre er her det samme som å glede seg over alt som livet i den kommende verden har å gi.

Johannes henspiller på Edens hage i 1. Mosebok: I den viktige «Septuaginta»-oversettelsen av GT til gresk (2. årh. f. Kr), som ble mye brukt av apostlene, anvendes også «paradeisos» (gresk lånord fra persisk pairidæza, med betydningen lustgård, hage), der grunnteksten har det hebraiske ordet «gan» (hage): «Herren Gud planterade en lustgård (paradeison) i Eden, österut, och satte där människan som han hade format … Mitt i lustgården (paradeisou) satte han livets träd och trädet med kunskap om gott och ont» (1 Mos 2,8-9).

Eden var altså et geografisk, fysisk sted, et paradis her på denne jorden. Det gikk tapt, som følge av syndefallet. Men vi vet at etter Kristi gjenkomst skal Gud skape en «ny himmel og ny jord hvor rettferdighet bor» (2 Pet 3,13), hvor vi med både sjel og (herliggjort) kropp skal få leve for evig med Herren. Og Åpenbaringsbokens siste kapitler (Upp 21-22) beskriver derfor den evige saligheten som en fornyelse av det første paradiset, Edens hage, bare ennå herligere.

Tor Jakob Welde
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Fråga: I "Illustrerat Bibellexikon" står det på åtminstone två ställen [H-Q, 2337, red.anm.] att ethnos används 60 gånger i N.T. som benämning på hedningarna men bara 4 gånger om judafolket. Tyvärr står det inte vilka dessa 4 bibelställen är. Vilka är de? Råder det konsensus om det?

Svar: Enligt bibelsajten biblehub.com finns totalt 163 förekomster av ordet éthnos (folk, nation; hedningar) i N.T. och den som vill kan läsa genom deras lista (på engelska) med bibelställen som innefattar éthnos. Åtminstone i dessa syftar det på judafolket: Luk 7:5; 23:2; Joh 11:48; 11:50; 18:35; Apg 10:22; 24:17.

Bjarte Edvardsen

Lutherska Bekännelsebrevet #30

Ordet visar att Jesus är Gud

Sprid Ordet