Pastorn har ordet
Nåväl, Eurocon blev inställt och fick istället lite skämtsamt namnet Coronacon. Vi hade naturligtvis hoppats på att rapportera något därifrån. Som sagt, COVID-19 satte stopp för det. Vi vet egentligen inget om hur utvecklingen runt detta virus kommer att se ut. Är det allvarligt eller är det bara en hysterisk massmediabubbla?
Ingen vet och tiden får utvisa vad som är fallet.
Optimister och pessimister
I samband med allt detta så tänkte jag lite på vad det innebär att vara positiv. I vardagligt och sekulärt tal så talar man ju om pessimister och optimister. Vissa tycks ha förmågan att se allt i sin omgivning som omöjligt, jobbigt och felaktigt. Andra verkar alltid se möjligheter, inget verkar vara jobbigt och de tycks ha förmågan att vända det felaktiga så att det blir rätt i alla väder, åtminstone från deras eget perspektiv.
Borde vi som kristna vara pessimister eftersom vi runt omkring oss iakttar en sammanfallande värld? Eller, borde vi vara positiva eftersom allt detta är förutsagt i Bibeln?
Den ger oss ju trots allt ett löfte om en bättre framtida värld. Det finns en hel del att säga om det, inte minst från ett bibliskt perspektiv.
Å ena sidan så borde inte en ofrälst människa, realistiskt sett, kunna vara en ”optimist”. För dem finns det nämligen ingen anledning att vara positiv angående framtiden. Så kallat ”positivt tänkande” blir istället förledande, ett sätt att undvika den stora frågan – har jag en rätt relation med min Skapare? En person som inte är född på nytt av Anden förblir under Guds vrede (Joh 3:36), har en kommande dom att frukta (Heb 9:27) och ett brinnande helvete som väntar (Upp 20:11-15). Det går inte ”tänka bort” det eller ”bekänna positivt”, som om det skulle förändra något. Saker och ting är vad de är och endast en personlig tro på Jesus som Frälsaren kan förändra dessa fakta (Joh 5:24; 6:40, 47).
Å andra sidan kan en frälst människa inte vara något annat än en ”optimist”. Som kristen finns det all anledning att vara positiv. Negativt tänkande är en skymf mot Gud med tanke på vad Han gjort för oss genom Jesus Kristus (Joh 3:16). Den stora livsfrågan är löst – han eller hon har nu en rätt relation med Gud (Rom 5:1–2). En person som är född på nytt har INTE ett brinnande helvete som väntar (1 Tess 1:10; 5:9), behöver INTE frukta en kommande dom (Joh 3:18) och har en underbar framtid i gemenskap med sin Skapare att se fram emot (1 Tess 4:17-18).
Bättre än en optimist
Med tanke på allt detta så kan vi som troende ha Kristi sinne (1 Kor 2:16; Fil 2:5) och bekänna Hans Ords underbara sanningar (Ps 105:2). Det är långt mycket bättre än att försöka vara en ”optimist” i denna fallna värld. Det överträffar också vida den ofrälsta människans försök till en ”positiv bekännelse” för att försöka skyla över en oundviklig realitet.
När vi dör
För oss är frågan inte huruvida vi dör eller inte, utan snarare när och hur vi dör. Uppenbarligen vet bara Gud svaret på dessa frågor. Vi är Hans barn och även om vi dör ”för tidigt” eller på ”fel sätt” så kommer vi i det ögonblicket att dansa på gator av guld i Hans närvaro. Javisst är vi realistiska. Världen har sina problem och vi är fortfarande i världen. Vi är dock inte av världen (Joh 17:14-15). Som troende kan även den fallna världens realiteter framstå som något gott och värdefullt.
Svårt att inte vara positiv då, eller hur?
|