Faroanalysen är som sagt ett krav för alla er som bedriver vattenverk, men det är samtidigt en effektiv metod för att se över och förbättra kontroll och styrning av en process. Vid genomförandet av faroanalysen identifieras de faror som föreligger t.ex. kopplat till förorening av råvattentäkt, nedsatt funktion i reningsprocessen, eller bristande kontroll och uppföljning. Analysen omfattar även fastställande av "kritiska kontrollpunkter" (CCP) och styrgränser för dessa. Ett vanligt exempel är att mätning av turbiditet efter sandfilter fastställs som en kritisk kontrollpunkt och att styrgränserna för detta fastställs som tillåtet intervall för uppmätt turbiditet.
Enligt HACCP-principen ska resultatet från faroanalysen användas för att upprätta erforderliga rutiner för verksamheten. Detta kan i exemplet ovan verkställas genom att fastställa lämpliga larmgränser för turbiditet, rutin för skötsel och kalibrering av turbiditetsmätare, samt rutin för felsökning vid avvikande turbiditet.
Vid genomförande av en faroanalys finns flera intressanta rapporter att ta inspiration av. T.ex. har Livsmedelsverket i november 2018 publicerat "Handbok dricksvattenrisker", med fokus på cyanotoxiner i dricksvatten. Ett mycket aktuellt ämne såklart eftersom många är av den åsikten att algblomning kan komma att bli ett allt större problem framöver som en följd av klimatförändringar. Rapporten innehåller "åtgärdsgränser" för flera olika cyanotoxinhalter, vilka verksamhetsutövarna rekommenderas tillämpa som gränsvärden på det dricksvatten som skickas ut till kunderna, men även som riktvärden på råvatten.
Rapporten innehåller även förslag på en plan för det förebyggande arbetet med avseende cyanotoxiner, såväl som information om metoder för rening av vatten och mätning av förekommande halter av cyanotoxiner. Sammanfattningsvis en mycket läsvärd rapport, som du kan ta del av här. |
