Kära läsare
Välkomna tillbaka till en ny termin med fredagsspaningar! Och god fortsättning! Själv har jag börjat terminen med flera spännande göranden och låtanden inom ramen för alla pågående projekt. Det är en tid för arbete mer än publicering vilket innebär att det kommer en hel del under året.
Jag har också stiftat bekantskap med något som kan vara kristallsjuka, något jag först trodde var ett skämt, men som visar sig vara högst på riktigt. Gyrot i örat funkar lite allmänt dåligt just nu, så det där med den personliga ambitionen att ta hand om kroppen och gå ner till heltid har blivit mer aktuellt än någonsin. Är någon uppmärksam i de s k sociala medierna ser ni att jag i stort sett har en paus där. Just sociala medier är en paus, men trots att jag inte är en vintercyklare så fortsätter allt det där andra med att ta hand om en kropp i övre medelåldern. Det är ju den enda jag har.
Det visar sig också att det där med heltid kanske inte är en så dum idé ändå. Tiden för reflektion ökar ju proportionellt med färre möten utanför normal arbetstid. Något som även anställda i Regeringskansliet fått lite smak på i väntan på en regering. Den väntan är nu – troligtvis, bäst att gardera eftersom detta publiceras innan dagens omröstning – över. En regering är på igång och arbetet kan dra igång igen. Dock lär det inte bli särskilt många propositioner under våren. Arbetet i både riksdag och regeringen lär bli väldigt förhandlingsintensivt med de nya förutsättningar som råder. Och som många av oss spått lär arbetet i utskotten bli viktigare än på länge.
Vi står inför spännande tider och det ska bli spännande vad som händer med alla satsningsmiljarder och hur de ska fördelas. Utredningen ”För att börja med något nytt måste man sluta med något gammalt”, som Kerstin Evelius lämnade över i förra veckan, öser inte direkt några lovord över satsningarna inom psykisk ohälsa. Riksrevisionen har tidigare varit kritisk mot den här typen av satsningar som de menat vara kortsiktiga och svåra att genomföra. Kortsiktiga satsningar har förvisso passat väldigt bra i den flodvåg av projekt som gått över hälso- och sjukvården under lång tid. Om sådana projekt har även LHC skrivit en del. Vi har hävdat att många – kanske de flesta? – är designade för att misslyckas. Med detta menar vi inte att de är misslyckade som projekt. Många är de gröna öar av kraftig förbättring som fått leva under ett kort tag. Men eftersom systemet – lagar, förordningar, föreskrifter, vårdprogram, riktlinjer, ersättningsmodeller, uppföljningssystem och allt vad det är – sällan förändras för att tillåta mottaglighet i vardagen blir det inte hållbara resultat.
Det kanske kan vara något: en mottaglighetsmiljard som stimulerar utveckling av nya styrformer, ersättningssystem och uppföljningsmetoder? Eller att ge alla verksamheter rätten till en fast ekonom som säkerställer god hushållning och uppföljning inne i verksamheterna?
Rätten till helgvila är dock tämligen fast. Och nu är det andra vilan för terminen vi går in i: ta hand om den och dig själv så hörs vi nästa vecka igen!
Trevlig helg!
Hans
PS. Boka redan nu in måndagen den 9 december för LHCs tioårsjubileum! Jubileumssymposium på dagen och Jubileumsbankett på kvällen. Lite före Nobel… 😊
Följ mig gärna på Twitter: @HansWinberg
