Först och främst vill jag tacka tidigare ordförande Bosse Andersson för allt hans hårda arbete under sina år vid klubban. Bosse var en stor tillgång för KOMPASS som ordförande och kommer fortsätta vara det i framtiden, på en annan position. Skiftet av ordförandeklubban innebär alltid förändringens tid, för alla organisationer, stora som små. För KOMPASS del väntar ett hårt arbete med ekonomin eftersom några kommuner valt att lämna nätverket. I det ingår att rekrytera fler medlemmar.
Dessutom väntar det mer angenäma arbetet att höja mervärdet i medlemskapet och kommunicera det på ett tydligt sätt. Det har kanske inte alltid varit glasklart i alla lägen och behöver förbättras. Sist men inte minst ändrar sig omvärlden snabbt och teknikutvecklingen sker i en rasande fart. Självkörande bilar är idag en realitet som inte existerade när KOMPASS grundades, annat än i science-fictionfilmer. Samma sak gäller många teknikområden. Utvecklingstakten innebär att alla organisationer och företag behöver ompröva sin verksamhet och förändra den för att vara relevanta. Var det arbetet landar i slutändan får framtiden utvisa, och utvärdera, men inriktningen är tydlig. KOMPASS behöver bredda sig och leverera ett högre mervärde för våra medlemmar.
Bild: KOMPASS nya ordförande Viktor Norén i mitten, flankerad till vänster av f.d. ordf. KOMPASS Hasse Lindqvist och Åke Törner och höger av styrelseledamöterna Stefan Bergström och Bosse Andersson.
VIKTOR NORÉN NY ORDFÖRANDE I KOMPASS
På ordinarie årsstämma för Nätverket KOMPASS valdes Viktor Norén (M), Täby till ny ordförande. Avgående ordförande Bosse Andersson (C), Sigtuna avtackades för allt gott arbete som ordförande och välkomnar Bosse i sin nya roll som kassör.
Bild: Bosse Andersson och Hasse Lindqvist äntrar självkörande buss i Järfälla
KOMPASS provåker självkörande bussar i Järfälla
I samband med KOMPASS årsstämma den 14 maj i Järfälla kommunhus passade ett antal mötesdeltagare på att provåka de självkörande bussarna som går i reguljär trafik i Järfälla. De förarlösa bussarna ingår i SL-trafiken, driftkörs av Nobina och är levererade av franska EasyMile .
Det var väl inte den bästa dagen för en provtur då tekniken strulade och EasyMile var där för att uppdatera sin mjukvara. Våran upplevelse av att åka i autonom snigelfart väckte reflektioner. En attraktiv resa är snabb, med kort väntetid och kort restid. Dessa förarlösa fordon har idag en toppfart på ca 15 km/h, och således föga konkurrenskraftiga. Den låga hastigheten i mixed trafik där övrig trafik rullar i 30 - 50 km/h skapar också konflikter. Och så länge en safety steward behöver vara ombord på självkörande bussar så saknas en vettig affärsmodell. Kommer dessa utmaningar lösas genom egna banor?
I en krönika reflekterar Nathan Koren, som arbetat i många år på UltraPRT- spårbilssystemet på Heathrow, över de senaste årens utvecklingen där spårbilar har blivit starkt utmanade av hypen kring självkörande bilar och visionerna av förarlösa taxiflottor med Uber, Flyt m.fl.
En bärande tanke är att spårbilar behöver visa sin plats på egna meriter. En strävan hos flera större städer är numera att skapa fler gågator och bilfria zoner. I denna kontext passar spårbilar, vilket inte autonoma bilar gör. Stadsutveckling för färre bilar kräver dock att spårbilar inte bara ses ur en trafikplanerares vy utan ur en mer holistisk urban-design vy. Stadsutveckling med integrerad trafik- och bebyggelseplanering med blandade stadsfunktioner, gestaltning av stadsrum och där nya mobilitetstjänster ingår som spårbilar, el-sparkcyklar mm.
