Gå du och gör som han
Vi behöver förebilder. Inom populärkulturen talar man om idoler. I sin liknelse om mannen som råkade ut för en rövare på sin väg mellan Jerusalem och Jeriko ger Jesus oss en förebild. Det är en man från ett folk som var föraktat, en sådan som en sann jude undvek att ha något att göra med. En samarier ställs fram som ett föredöme.
Däremot framstår inte de män, som borde ha framträtt som förebilder, som värda att följa. En präst och en levit – hedervärda judiska ledare, högt ansedda i fromhet – tänkte på sig själva och såg inget behov att ta hand om en svårt skadad medmänniska som råkade finnas i deras väg. Varför skulle jag bry mig, tänkte de sannolikt.
Varför framställde Jesus samariern som en förebild? För att han inte tänkte på sin egen bekvämlighet utan gav av sin tid för att hjälpa, och dessutom offrade av sina pengar för att den skadade skulle få rätt vård. Det var en insats av medmänsklig kärlek, utan att någon hade ställt ett krav och utan att han kunde vänta sig att få något igen.
Hur stark blir inte kontrasten mot de män som hade anförtrotts en särskild uppgift att tjäna Gud! De framstår som den alltför vanliga grupp av Guds tjänare som föraktfullt brukar kallas ”brödpräster”.
Budskapet till oss är synnerligen tydligt. I 2 Kor 8:9 visar Paulus varför du och jag har ett uppdrag att tjäna vår medmänniska: Ni känner ju vår Herre Jesu Kristi nåd. Han var rik men blev fattig för er skull, för att ni genom hans fattigdom skulle bli rika. Därmed har vi försetts med alla resurser för att i vår tur dela med oss av vårt goda, både tid och pengar.
Vår verkligt stora förebild är Jesus, som älskade oss in i döden på korset. Och vi ska inte ha någon idol (=avgud) vid sidan av honom.
Men sedan du dig givit så helt, så fritt åt mig,
o, gör mig även villig att leva blott för dig,
att fritt och glatt dig tjäna på vilken plats som helst,
ej för att salig bliva, nej, såsom redan frälst!
(Ur Nilssons sånger)
|
|
|
|
|
|
