Är Bibelns lära om förlåtelse motsägelsefull?

Fråga: Varför finns det så många motsägelser i Bibeln? Exempelvis när det gäller förlåtelse av synder. Ibland ser det ut som man kan få förlåtelse för allt och ibland ser det ut som man måste vara helt utan synder när man är troende.

Svar: Att Bibeln kan verka motsägelsefull för oss människor är visserligen sant, eftersom det finns skillnader i Bibeln. Och ibland kan vi människor tycka att något är "motsägelsefullt" om något är komplicerat eller svårt att förstå. Det kan exempelvis vara att ett ord kan ha olika betydelser i olika sammanhang (men det är inte heller ovanligt i moderna språk). Eller att evangelisterna återger olika detaljer från en och samma händelse (inte heller ovanligt i moderna medier). Eller att det finns skillnader mellan Gamla och Nya Testamentet, mellan gamla och nya förbundet, mellan lag och evangelium, etc. Men skillnader är inte samma sak som motsägelser.

Ibland blir det uppenbart att människor redan på förhand har bestämt sig för att Bibeln skulle vara motsägelsefull. Även om vi försöker reda ut de detaljer som kan verka motsägelsefulla för dem, så blir det uppenbart att de inte egentligen är intresserade av att försöka se saken från ett annat perspektiv än sitt eget. De klamrar sig fast vid sina förutfattade meningar. Men ett sådant beteende är inte heller förvånande, för det är typiskt för otron att den avvisar Guds Ord.

Men den som ger Guds Ord en chans och gör ett ärligt bibelstudium kommer att upptäcka att Bibeln snarare är överensstämmande. Bibeln tåler att vi prövar den. Och i det här fallet låter det som att du verkligen är intresserad av att pröva om själva argumentet stämmer. Även vi som tror på Bibeln kan stöta på detaljer i Bibeln som först kan låt motsägelsefulla för oss. Då behöver vi inte vara rädda för att fråga någon, och den som får frågan ska inte avvisa den. Och hur viktigt är det inte att vi reder ut just det som du frågar om, för här gäller det syndernas förlåtelse – själva kärnan i kristendomens budskap.

Du skriver att "ibland ser det ut som man måste vara helt utan synder när man är troende". Nu vet inte jag vilka bibelställen du tänker på här. Men på ett sätt är det sant att vi måste vara helt utan synder, d.v.s. för att kunna stå inför Gud. För annars skulle inte den helige Guden, som kräver helighet, kunna ta emot oss. Men vi är ju syndare som begår synd varje dag, även efter vi har kommit till tro. En sak som då kan verka motsägelsefull är varför Gud ändå kan ta emot oss. Som psalmisten skriver: "Om du, Herre, tillräknar synder, Herre, vem kan då bestå?" (Ps 130:3). Men lägg märke till ordet "tillräknar". Det ordet är nyckeln. Ifall Gud skulle tillräkna oss våra synder, så skulle vi ligga risigt till. Men gör Gud det? Nej, för "Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser" (2 Kor 5:19). Jesus bar fram sig själv som ett offer för våra synder så att Gud inte tillräknar oss dem. "Se Guds Lamm som tar bort världens synd!" (Joh 1:29). Motsägelsen försvinner på Golgata.

Och därför inte bara kan vi få förlåtelse för allt, vi har det också! "I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder" (Ef 1:7). Det har skett ett saligt byte: Jesus har tagit våra synder och gett oss sin rättfärdighet. Gud tillräknar oss inte våra synder utan tillräknar oss istället Jesu rättfärdighet. Och genom tron på honom blir vi iklädda hans rättfärdighet (fullkomlighet).

En troende är samtidigt rättfärdig och syndare. Det finns en dubbelhet i våra liv som kristna. En strid mellan gott och ont inuti oss. Läs till ex Rom 7:14-25. Den troende har både en ny, andlig natur som vill göra det goda ("den nya människan", "den inre människan" etc.) och en gammal, syndig natur som vill göra det onda ("den gamla människan", "den gamle Adam", "köttet", etc.). Denna dubbelhet kan i sig själv verka motsägelsefull, eftersom den är komplicerad och gör våra liv komplicerade. Och utan en kunskap om denna dubbelhet så kan nog Bibeln i vissa stycken verka motsägelsefull.

Det skulle kunna vara så att du tänker på bibelställen där Jesus eller apostlarna uppmanar de troende att leva sina liv i helgelse, och då blir det givetvis naturligt att uppmana de troende att undvika synden. På några ställen finns det till och med uppmaningar att vara fullkomliga. Det kan verka underligt. Men fullkomlighet är vad den nya människan vill sträva efter, eftersom den "gläder sig över Guds lag" (Rom 7:22). Sådan är den nya människans natur. Och vi behöver höra uppmaningar och påminnelser om att leva enligt Guds lag.

Jesus själv sade till exempel: "Var alltså fullkomliga, så som er himmelske Far är fullkomlig" (Matt 5:48). Här får vi dock också komma ihåg att Jesus vill att vi ska inse vår otillräcklighet inför Guds lag. Guds lag kräver inte bara att vi gör så gott vi kan, utan Gud kräver faktiskt just fullkomlighet, något som vi aldrig kommer att kunna uppnå med våra egna prestationer. Genom lagen inser vi vår egen otillräcklighet så att vi inte litar på egen förmåga. Detta kallar vi "lagens andra bruk", där lagen fungerar som en spegel för oss. På så vis driver lagen oss till Kristus så att vi riktar våra blickar på hans rättfärdighet och hans förlåtelse, som är det enda som kan frälsa oss.

Slutsats: Vi faller ständigt i synd, men ändå så tillräknas vi inte denna synd, utan den har Gud istället tillräknat Jesus på korset. Motsägelsen försvinner på Golgata. Genom tron på Kristus så ser Gud oss som syndfria och fullkomliga (Gal 3:27; Kol 1:28). Vi "står under nåden" (Rom 6:14). Med denna visshet kan vi se fram emot den yttersta dagen utan rädsla.

Bjarte Edvardsen