Dagens betraktelse
Kristus visar vilken vikt dopet har genom att sätta det först i lärjungabildandet. Dopet förenar oss med Kristus, det föder på nytt, skänker syndernas förlåtelse, begraver den gamla människan och låter oss uppstå som nya människor.
Dopet är viktigt. Det står i centrum för Johannes Döparens verksamhet, det ställs fram i centrum när de oroade judarna i Jerusalem börjar fråga om frälsningsvägen och Paulus och Petrus ägnar mycket undervisning åt det i breven. Vi sjunger också i en psalm (Luth. Ps. 798:3):
Låt dopets källsprång strömma ut
Till hednafolkens rening,
Dem när och fjärran inneslut
I kyrkans trosförening.
Lärjungarna, Kristi Kyrka, skall döpa i Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Dopet är inte bara en ceremoni. Det är inte en lydnadshandling som man måste göra som ett första steg mot Gud. Dopet är ett synligt uttryck för evangelium.
Det är Gud själv som kommer till oss genom dopet. Gud ger sig åt oss. Fadern blir i dopet vår Fader och upptar oss till sina barn. Sonen blir vår Frälsare, vi döps in i en förening med hans död och renas i hans blod som hans egna, vi uppstår med Honom, får ta på oss hans rättfärdighets klädnad och vi blir lemmar i hans kropp. Genom dopet blir den helige Ande vår Hjälpare, underpanten på vårt arv och han tar sin boning i oss.
Fadern tar emot den döpte som sitt barn, Sonen tar emot honom som sin broder och lärjunge och Anden tar emot den döpte som sitt tempel och sin boplats.
”Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn”. Vilket fantastiskt löfte! Gud är inte skild från sin värld, trots vår synd och trots vår skuld. Han träder i förening med oss, vi döps i hans namn för att hans helighet skall ta bort vår skuld och hans rättfärdighet skall ikläda oss. Är namnet givet åt oss, den treenige Gudens namn, så behöver vi inte frukta för något. Vi sjunger i en annan psalm (Ps. 771:4):
Ditt namn blev mig i dopet givet,
O heliga Trefaldighet,
Till underpant på det livet
Du mig berett av evighet.
✍️ Stefan Sjöqvist / Rakt på sak
|
