Pastorn har ordet
Jesus sa, saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, för de ska bli mättade (Matt 5:6 SFB15 betoningen min).
|
|
|
|
Bara tre män, Petrus, Jakob och Johannes, fick följa med Jesus upp på förklaringsberget (Matt 17:1–13).
|
|
|
|
Varför denna ”exklusivitet”? Varför kunde inte de andra lärjungarna fått följa med också? Eller i förlängningen, varför utgick det inte en allmän inbjudan att delta i denna så speciella händelse?
|
|
Den inre kretsen
Dr. Charles Stanley, som fyller 90 år nästa år men som fortfarande predikar, säger ofta: ”Gud har inga favoriter men han har förtrogna vänner”. Det är en enorm skillnad mellan dessa två saker, eller hur? Bibeln säger klart och tydligt att Gud inte har anseende till person (Apg 10:34-35; Rom 2:11).
|
|
|
|
Så vad var då anledningen till att bara den ”inre kretsen” var ”utvalda” till att bevittna denna extraordinära händelse – Herrens förvandling? Jag tror att svaret är både uppenbart och enkelt – deras andliga hunger avgjorde måttet av gemenskap och graden av uppenbarelse som de fick uppleva.
|
|
Möte med Bob Wilkin
När jag var i Dallas för några år sedan sprang jag på Dr. Robert Wilkin, grundaren av Grace Evangelical Society (GES). Han berättade hur han en gång hade ”stött på” Pastor Stevens i Las Vegas. Han talade sig varm över både honom och Greater Grace.
|
|
|
|
Dr. Bob förklarade att det var två saker som hade fastnat i hans sinne från mötet med Pastor Stevens. För det första så både kände och predikade han Guds nåd. För det andra så hade han ”eftersnack” (eng: ”rap sessions”). Han verkade vara ”imponerad” av idén och praktiserandet av dessa ”eftersnack”. Så vad har då dessa ”eftersnack” med lärjungarna och deras erfarenhet på Uppenbarelseberget att göra? Väldigt mycket!
|
|
Konferensnostalgi
Ni som var med när det begav sig för ett antal årtionden sedan kommer säkert ihåg alla konferenser med Pastor Stevens världen över, eller hur? Först var det förstås det vanliga mötet på konferenscentret. Det följdes alltid av det ”officiella eftersnacket”. Kanske hälften av folket valde att stanna kvar för det. Under tiden spreds alltid ordet att gemenskapen kommer fortsätta på någon restaurang i närheten. Många eldsjälar såg till att ta sig dit.
|
|
|
Gemenskapen fortsatte då ytterligare en stund. När platsen stängde, kanske runt midnatt, var det en ännu mindre grupp som hakade på honom tillbaka till hotellet där han bodde. Ett nytt ”eftersnack” med några dussin personer började i hotellobbyn och höll på till långt fram på småtimmarna. Slutligen, om man lyckades hålla sig vaken, var det en handfull personer som följde honom till dörren vid 02.30 för att klämma in en sista fråga eller kommentar. Jag var en del av den lilla gruppen några gånger. Min poäng är att ingen blev ”avvisad” under kvällens händelseförlopp. Det var bara ens egen hunger som avgjorde nivån av gemenskap med pastorn och Kristi kropp. Med andra ord, var och när jag lämna gemenskapen var helt upp till mig.
Inget har förändrats
Jag tycker att detta fortfarande är sant, eller hur? För inte så länge sedan pratade jag på telefon med någon. Det var tidigt på morgonen för mig men nästan midnatt på den amerikanska östkusten. Personen sa att jag deltar just nu i ett eftersnack (där har vi det ”magiska” ordet igen) med Pastor Schaller på parkeringsplatsen. Jag tackar Gud för att det finns några bibelskolor och pastorsutbildningar, vid sidan om våra egna, som fortfarande undervisar sund lära. Jag undrar dock hur många av dem som erbjuder eftersnack vid midnatt, efter att den sista lektionen är över kl. 22.00 en vardag. Förmodligen inte många.
Ett bibliskt mönster
I bibeln ser vi ett mönster i Jesu liv och tjänst. Till att börja med så betjänade han de stora folkskarorna (Matt 5:1; Mark 8:1-8; Lukas 9:10-17). Många var bara intresserade av honom på grund av de bespisningsunder som han gjorde (Joh 6:26; jmf. Matt 4:4). Det verkar också som om Herren hade många andra lärjungar, utöver de 12 apostlarna. De följde honom till en viss gräns, men till slut sa de ”Det här är ett hårt tal. Vem står ut med att höra det?” (Joh 6:60 SFB15). Guds Ord säger vidare: ”Efter detta drog sig många av hans lärjungar tillbaka, så att de inte längre följde honom” (Joh 6:66 NKJV). Vid ett annat tillfälle läser vi om hur Jesus sände ut 70 lärjungar på ett uppdrag (Lukas 10:1–12). Vi hör inte så mycket om dem längre fram, eller hur? Sedan stöter vi förstås på de 12 lärjungarna som så småningom blev de 12 apostlarna (Lukas 6:13). Slutligen så bekantar vi oss med den ”inre kretsen”; Petrus, Jakob och Johannes som, förutom händelsen på uppenbarelseberget, exklusivt fick bevittna uppväckandet av Jairus dotter (Mark 5:37) och Herrens ängslan och ångest i Getsemane (Matt 26:37).
Om vår gudomliga kallelse
Ibland kanske det finns ”praktiska begränsningar” som är baserade på vår unika utrustning och kallelse i Kristi kropp. Dessa ”begränsningar” avgör dock aldrig vår frihet och förmåga att uppleva fullheten av vår gudagivna kallelse – att leva i en oavbruten gemenskap med Herren Jesus Kristus (1 Kor 1:9). Den överbryggande gudomliga principen är att Gud aldrig ”avvisar” någon som genuint hungrar efter mer av honom.
Sammanfattning
Det är min övertygelse att alla lärjungarna, ja, till och med alla troende som levde på Jesu tid, kunde varit med honom på förklaringsberget. Bildligt talat så är detta sant också för oss idag - bara vår hunger, eller rättare sagt vår avsaknad av hunger, kommer att begränsa oss i vår vandring med honom. Herren uttryckte det så bra i bergspredikan – saliga är de som hungrar för de ska bli mättade.
|
|
P. Mikael Toll
Kontakt: stockholm@ggwo.se
|
|
Lär känna Lars ”Lasse” Jakobsson
|
|
|
Det är en stor ära att få presentera Lars ”Lasse” Jakobsson till er. En del av er har känt honom länge.
|
|
|
|
Trots att han ursprungligen kommer från Växjö så var det faktiskt i Karlshamn som jag sprang på honom första gången. Jag höll i ett bibelstudium där i mitten på 90-talet. Det var uppenbart redan från början att han hade en hunger efter mera av Gud. Denna hunger förde honom så småningom till Stockholm. Där var han en del av vår lokala bibelskola under en tid.
Tids nog flyttade han till Helsingfors i Finland. Där har han varit aktiv i vår systerförsamling i många år. Lasse är gift med Eeva, en trofast församlingsmedlem och före detta missionär i Norge (ja, hon hade något med flytten att göra 😊). De har två tonårspojkar, Markus och Samuel. Lasse har varit en vän under många år. Han har också varit en bönepartner till mig under en lång tid. Varje vardag klockan 06.30 ringer han mig för en stund tillsammans inför Guds tron. Slutligen så har Lasse räddat mig från ”teknikträsket” många gånger. Där har jag nämligen en tendens att hamna mellan varven. Han är IT-tekniker till vardags och tvekar inte att hjälpa mig när jag har svårigheter. Låt oss hålla familjen Jakobsson i bön.
|
|
|
För några dagar sedan återvände jag helskinnad från en resa till Tasjkent, Uzbekistan. Resan var, minst sagt, ett bönesvar. Uzbekistan var tills alldeles nyligen ett land där kristna var svårt förföljda. De troende fick vara mycket försiktiga med var och hur de möttes. På grund av ett regeringsskifte så har saker förändrats till det bättre. Prisad vare Gud, efter många år, Corona och andra utmaningar till trots, kunde vi låta ”Uzcon” gå av stapeln.
|
|
|
|
|
Vilken fantastik tid vi hade. Förutom Mark och jag, som var de enda utlänningarna, så anslöt sig folk från Tasjkent, Samarkand, Almalyk, Akhangaran och Navoi till konferensen. Vi möttes på en plats strax utanför den uzbekiska huvudstaden. En plats som erbjöd allt vi ville ha och behövde, speciellt lugn och ro samt en vacker omgivning.
|
|
|
Mark, som förnärvarande och på obestämd tid befinner sig i Tasjkent och P. Toir, som är pastor för församlingen i Samarkand, hade planerat allt in i minsta detalj. Jag var verkligen välsignad av att arbeta med dem. Jag vill därför ta tillfället i akt och säga tack. Vi lyckades med konststycket att ha sju möten under helgen plus speciella sessioner för män och kvinnor, ungdomsmöten och eftersnack. Den uzbekiska gästfriheten flödade under veckoslutet och på toppen av allt så fick vi traditionella uzbekiska kläder att bära.
|
|
|
|
Även om vissa individer var speciellt instrumentala för att få denna konferens till att gå av stapeln så var det, precis som alltid, en ”församlingsgrej”. Med stor tacksamhet tänker jag därför på alla människor som betjänade oss med sin lovsång, teknikkunnande, matlagning och mycket annat - stort tack till er alla! Lovsångsteamet gjorde ett strålande arbete för att förbereda vägen för varje predikan. Här kan ni se att litet exempel på detta.
|
|
|
Så var snälla och be för de troende i Uzbekistan, speciellt ledarna, P. Toir och P. Stas. Självklar, medan ni ändå är i gång, inkludera gärna de andra ”stan nationerna” i regionen som inkluderar Kazakstan, Kirgizistan, Tadjikistan och Turkmenistan.
|
|
|
Fredrik ger sig inte. Han skriver så att pennan glöder. Därför ger vi utrymme för hans tankar även denna månad. Han tar nu upp ett viktigt ämne, nämligen frälsning kontra lärjungaskap. Det är livsviktigt att skilja på dessa ord eller koncept.
|
|
|
|
Alla lärjungar är troende men alla troende är inte lärjungar. Dessa tankar är i högsta grad relaterade till det jag skrev under ”pastorn har ordet”. Fredrik kan nås för frågor och kommentarer via följande epost: nasberg11@hotmail.com
|
|
|
Det finns många stora planer för sommaren. Vi har tro för att de ska äga rum, trots de osäkra tider vi lever i. Vänligen be, planera och gå framåt i tro. Gud är trofast.
|
|
|
Gudstjänst läggs ut på Youtube och Facebook
|
|
Se inspelade Gudstjänster på Facebook och Youtube! Varje söndag lägger vi ut predikan på Youtube och Facebook runt kl 10:30
Ibland har vi även Gudstjänster live via videosamtal (annonseras via sms, kontakt om du vill vara med på listan). Instruktioner för hur det går till finner du här.
Kontakta stockholm@ggwo.se för mer information om när och hur vi "ses".
|
|
|
|
