|
Tankar och text tar tid
(ur Copyboken, 2022)
Att skriva handlar supermycket om att tänka. Har du tänkt på hur mycket du tänker, förresten?
Varje dag tänker du över 20 000 tankar. 20 000! Det dånar fram en flod av tankar i din hjärna.
Tänkandet går att dela in i två fållor: det passiva tänkandet och det aktiva tänkandet.
Det passiva tänkandet är det som sker i duschen, eller i sängen precis innan du ska somna.
Det aktiva tänkandet är när du läser på om ett ämne, analyserar sådant som du fått reda på eller letar runt i hjärnan efter det där embryot till en idé som flugit sin kos.
Tricket är att växla mellan det aktiva tänkandet (söka, läsa, lösa) och det passiva (tra-la-la, göra ingenting). För det behöver du tid. Det får inte vara 2 minuter till deadline; pulsen i projektet kan inte tillåtas vara 220 slag i minuten. Det blir inte bra. Du behöver stilla tankarna.
Det är nu som du som copywriter verkligen jobbar. Och runt omkring dig undrar folk: ”Vad gör hon? Varför skriver hon inte bara?” Men svaret är att du tänker och att det är lejonparten av arbetet för en copywriter. Att ha tråkigt, göra ingenting och bara flanera omkring är något som nödvändigtvis måste ingå i arbetsbeskrivningen för en copywriter, trots att det aldrig står i jobbannonserna.
***
När man är mitt uppe i tankearbetet är allt en enda röra. Tanketrådarna trasslar ihop sig. Det finns så mycket att nysta i, så många garnbollar att nysta upp. Det kallas ibland för ”the messy middle”.
Min son Elis räcker mig ett trassel av en ljusslinga med bollar och säger: ”Pappa, fixa det här.” Så jag börjar nysta, vrida, dra igenom. Det är något terapeutiskt över det. Men ibland blir trasslet bara mer trassel, och det är frestande att tappa det, trycka ihop allt till en enda stor boll och hoppa jämfota på den. Men så återvänder jag till att ta det lugnt och med tungan rätt i mun lista ut hur sladden ska vridas och vrängas för att undan för undan bli en vacker rad av lysande bollar igen. Och det är sååå tillfredsställande när jag inser att ”det här löser jag”.
Att skriva den här boken är ett praktexempel på att vara i ”the messy middle”, kan jag berätta. Jag kastade mig in i arbetet, och rätt så snart körde jag fast. ”Hur skulle jag lägga upp boken? Vad skulle egentligen få vara med?” Jag tänkte, och värkte, och … körde på nytt lite på sniskan. Det var bara att fatta växelspaken och lägga i backen … Och så, från oväntat håll, kom en idé som jag kunde knåda till och göra till min. Jag kunde styra in på en ny väg. Sedan fortsatte berg-och-dalbanan mellan självsäkerhetens skyar och tvivlets mörka dalgångar. Att skriva och tänka, är aldrig ”bara” – det är alltid lite, eller mycket, bök.
Början och slutet på tankeprocessen brukar vara skapligt lätt. Lite som ett löplopp. När startskottet går spritter det i benen, och när det bara är en kilometer kvar, och du ser målrakan, kramar du ut de sista krafterna. Men däremellan … det är där du gör jobbet.
Det känns rätt ensamt i ”the messy middle”. Det känns som att du är vilse, det känns som att det är kört. Lägg märke till det återkommande ordet: Känns. De där tankarna är inte logiska; de är känslor. Och medan känslor är sådant som du inte kan göra så mycket åt är tankar sådant som du kan välja och styra över. Sätt ord på det du känner och styr tankarna i den riktning du vill. Du vill framåt, du vill igenom den där röriga mitten. Macheta dig fram genom den snåriga djungeln och fortsätt gå genom tunneln mot ljuset! Lyssna på Winston Churchill som viskar:
”If you’re going through hell, keep going.”
|
