Den trofaste tjänarens väg
Fastlagssöndagen är upptakten till den allvarligaste tiden i vårt kyrkoår, när vi bereder oss att följa vår Frälsare på hans väg till Jerusalem. Den är den första av tre dagar som kallas fastlagen. Den egentliga fastetiden börjar enligt gammal kristen tradition med askonsdagen. Fastlagen firas i en del av världen med karnevaler.
Temat för fastlagssöndagen anslås av Jesus när han kungör: ”Se, vi går upp till Jerusalem, och allt som är skrivet om Människosonen genom profeterna ska gå i uppfyllelse” (Luk 18:31). En av texterna (första årgångens epistel) är "kärlekens höga visa", dvs det trettonde kapitlet i Första Korintierbrevet. Där framställs den äkta, självutgivande kärleken, som för oss ofullkomliga kristna är ett mål men som hos Jesus är fullkomlig. Han var den kärleksfulle tjänaren, som inte lät sina lärjungar betjäna sig, utan som en slav tvättade deras fötter. Vägen till Jerusalem kan beskrivas som denna kärleks offerväg.
Fastetidens vandring upp till Jerusalem når sin kulmen under Stilla veckan och påsk. Profeterna visar framåt och uppåt mot Golgata. Efter påsken kan vi genom apostlarnas predikan blicka bakåt och vi får säga: Nu har allt fullbordats som profeterna har sagt.
Denne trofaste tjänare, som gick in under människornas sämsta villkor, beskrivs av Paulus i 1 Tim 2:5 som en medlare mellan Gud och människa. Han är den som vi i vår trosbekännelse bekänner vara sann Gud av sann Gud, och tillika sann människa, född av jungfrun Maria. Nu leder han oss, sina lärjungar, att se hans kärleks väg och följa honom på vägen mot korset.
O min Jesus, vilken kärlek har du ej bevisat mig
när du gav ditt liv i döden och för mig lät offra dig,
när du övergav din himmel,
där du hade allt så gott,
för att fattig och föraktad
gå omkring och tjäna blott!
(L Sandell)
|
|
|
|
|
|
