Veckobrev v17

Många olika namn på socker

Socker är samlingsman för kolhydrater som finns naturligt i livsmedel som frukt, grönsaker och mjölk, men också tillsatt i bearbetade livsmedel som godis, läsk och bakverk. Sockerarter är de olika former av socker som finns, inklusive monosackarider, disackarider och polysackarider.

Socker innehåller kol, väte och syre. Fett innehåller kol, väte och syre. Skillnaden är hur grundämnen binds ihop. Den vanligaste formen av fett i mänsklig fettväv är triglycerider (TG), som består av tre fettsyramolekyler bundna till en glycerolmolekyl. I CHO-format skrivs det som C55H98O6. Triglycerider fungerar som en energilagringsform i kroppen och kan omvandlas till energi vid behov.

Monosackarider är enkelsockerarter, till exempel glukos och fruktos, som är de minsta enheterna av kolhydrater. Disackarider är två monosackarider som är bundna ihop, såsom sackaros (vanligt socker), som består av en glukosmolekyl och en fruktosmolekyl. Polysackarider är många monosackarider som är bundna ihop, såsom stärkelse och glykogen.

Glykogen är en polysackarid som är en lagringsform av glukos i kroppen. Det är främst lagrat i levern och musklerna och används som en snabb energikälla när blodsockernivån sjunker. Glukos är den primära energikällan för kroppen och finns i många livsmedel som kolhydrater.

Fruktos finns i frukt och honung och kan också tillsättas i bearbetade livsmedel som fruktossirap, kallas även maltodextrin eller majsstärkelse och Ni ser hur fort det blir som lekman eller vanlig konsument svårt att hänga med och förstå vad man äter?  

Sockerarter innehåller kolatomer, väteatomer och syreatomer.
Fett innehåller kolatomer, väteatomer och syreaatomer!

Kroppen arrangerar alltså om sockerarter till fetter och när den gör det så ökar energi innehållet per gram från ca 4 kcal/gram för socker och till 9 kcal/gram för fett. De viktigaste hormonerna som reglerar detta finns i din bukspottskörtel.

Energi, kalorier och förbränning

Ett kilo fett innehåller ungefär 9 000 kilokalorier (kcal) av energi. Detta beror på att 1 gram fett ger cirka 9 kilokalorier, och det finns 1000 gram i ett kilo.

Det är därför som fettreserver kan ge en långvarig energikälla för kroppen under perioder av begränsat matintag. Så när man talar om energiinnehållet i fett eller i mat brukar man använda enheten kilokalorier (kcal) eftersom maten vanligtvis innehåller mycket mer energi än en enda kalori.

Ett kilo glykogen ge ungefär 4000 kcal av energi. Detta kan användas av kroppen som en snabb tillgänglig energikälla, särskilt under fysisk aktivitet eller andra situationer där kroppen behöver energi snabbt.

Basalmetabolism är den mängd energi som kroppen förbrukar i vila för att upprätthålla livsnödvändiga funktioner såsom andning, hjärtslag, kroppstemperatur och cellreparation.

Basalmetabolismen kan påverkas av faktorer som ålder, kön, kroppssammansättning och hormoner, men den genomsnittliga basalmetabolismen för en vuxen är cirka 25 kcal per kilo kroppsvikt per dag.

Om vi tar exemplet att en person stillaliggande 24 timmar, så skulle energiförbrukningen för basalmetabolismen vara:

• För en person som väger 50 kg: 25 kcal/kg/dygn x 50 kg = 1250
  kcal per dygn.

  
  

• För en person som väger 100 kg: 25 kcal/kg/dygn x 100 kg = 2500 kcal per dygn.

Dessa siffror är en uppskattning och den verkliga energiförbrukningen kan variera beroende på individuella faktorer.

Ett kilo fett räcker med andra ord till ca 8 dygn för en 50 kg person och ca 4 dygn för en 100 kg person som ligger stilla och håller 37 grader (medvetslös på sjukhuset t.ex).

Hur bränner kroppen fett?
Det finns en bra artikel (se referenser nedan) av Ruben Meerman som ur ett biokemist perspektiv atom-för-atom förklarar hur fettförbränning går till i kroppen, det finns även en föreläsning på ca 20 min av honom som vi rekommenderar.

Det som inte framkommer dock är att så länge hormon nivåer inte ligger på rätt nivåer så startar inte fettförbränningen. De flesta av oss äter för ofta, äter för mycket socker för ofta och stressar för mycket, sover för lite och är för lite fysiskt aktiva. Det är där vår profession och erfarenhet kommer till nytta för våra patienter.

Insulin, glukagon, leptin och lipas är nyckelhormoner som påverkar din vikt!

Insulin och glukagon är två hormoner som spelar en viktig roll i regleringen av kroppens energimetabolism. Insulin frisätts från bukspottkörteln när blodsockernivån stiger och bidrar till att sänka blodsockernivån genom att stimulera upptaget av glukos från blodet in i cellerna, där det kan användas som energi eller lagras som glykogen.

Glukagon, å andra sidan, frisätts från bukspottkörteln när blodsockernivån sjunker och stimulerar frisättningen av lagrad glukos från levern, vilket ökar blodsockernivån.

Lipase är ett enzym som bryter ned fett i kroppen och kan påverkas av både insulin och glukagon. Insulin hämmar lipasaktiviteten, vilket minskar frisättningen av fria fettsyror från fettcellerna. Glukagon däremot stimulerar lipasaktiviteten, vilket ökar frisättningen av fria fettsyror från fettcellerna.

Leptin är ett hormon som produceras av fettcellerna och fungerar som en regulator för aptit och energibalans. När fettmassan ökar, ökar också leptinnivån, vilket minskar aptiten och ökar förbränningen av energi. När fettmassan minskar, minskar leptinnivån, vilket ökar aptiten och minskar förbränningen av energi.

Relationen mellan insulin, glukagon, lipase och leptin är komplex och samverkar för att reglera kroppens energimetabolism. Insulin och glukagon reglerar blodsockernivån och påverkar frisättningen av glukos och fria fettsyror från fettcellerna.

Lipase bryter ned fett i kroppen och kan påverkas av både insulin och glukagon. Leptin fungerar som en regulator för aptit och energibalans och påverkas av fettmassan.

Tillsammans bidrar dessa hormoner och enzym till att upprätthålla en balanserad energimetabolism och de mediciner vi förskriver till våra patienter påvkerar direkt- och indirekt relationerna mellan dessa hormonnivåer.

Det finns många lager kring hur ämnesomsättning, biokemi, fysiologi och interaktioner mellan reaktioner i bukspottskörteln, levern, fettväv och tarmar påverkar hur vår ämnesomsättning, men ambitionen är att ge alla våra patienter bättre kunskaper.

Läkemedlen vi förskriver till våra patienter påverkar insulin, glukagon, leptin och lipase direkt och indirekt så hormonrubbningar normaliseras över tid och patienterna går ner i vikt och deras hormonnivåer normaliseras över tid.