Hej!
Det har varit lite mycket information om kost sista tiden, tänkte dela med mig av kronologin kring hormonforskning där Ni kan ta del av resan kring inhämtning av kunskap kring några av de läkemedel som används kring övervikt, prediabets och diabetssjukvård idag.
GLUKAGON
1967: Hughson och medarbetare beskrev för första gången strukturen för preproglukagon, en större peptid som senare skulle delas upp i flera mindre peptider, inklusive glukagon.
1970: Under denna tid upptäckte Unger och medarbetare att glukagon inte bara spelade en roll i blodsockerregleringen utan också hade inverkan på aptit och mättnad. Detta öppnade upp för intresset att undersöka andra peptider som bildades från preproglukagon och deras eventuella biologiska funktioner.
1982: Mojsov och medarbetare identifierade och isolerade för första gången GLP-1 från tarmarna hos möss. De visade att GLP-1 var strukturellt relaterat till glukagon men hade olika biologiska effekter. GLP-1 var i stort sett identiskt mellan möss och människor.
1987: Drucker och medarbetare genomförde studier som bekräftade att GLP-1 hämmade aptit och matintag hos råttor. Denna forskning la grunden för att undersöka GLP-1:s potentiella användning som ett läkemedel för att behandla fetma och relaterade metaboliska sjukdomar.
1993: Under denna tid framkom ytterligare bevis för att GLP-1 hade förmågan att stimulera insulinfrisättning från betaceller i bukspottkörteln. Detta stärkte dess potential som ett terapeutiskt medel för att behandla typ 2-diabetes.
1996: Drucker och medarbetare beskrev upptäckten av enzymet dipeptidylpeptidas-4 (DPP-4) som metaboliserar och bryter ned GLP-1 snabbt i kroppen. Detta var viktigt för att förstå den korta halveringstiden hos GLP-1 och ledde till utvecklingen av DPP-4-hämmare, en typ av läkemedel som förhindrar nedbrytningen av GLP-1 och därigenom förlänger dess verkan.
2005: Exenatid, en syntetisk version av GLP-1, godkändes av FDA för användning som ett injicerbart läkemedel för behandling av typ 2-diabetes. Det var det första läkemedlet i sin klass och öppnade upp nya behandlingsalternativ för personer med diabetes
2006: Byetta, en formulering av exenatid, blev tillgänglig på marknaden som ett självadministrerat läkemedel för patienter med typ 2-diabetes. Det introducerade användningen av GLP-1-baserade läkemedel i klinisk praxis.
2010: Liraglutid, en annan GLP-1-analog, godkändes för behandling av typ 2-diabetes. Liraglutid har en längre halveringstid än exenatid och administreras en gång dagligen, vilket ökar behandlingsflexibiliteten.
2010: Semaglutid, ännu en GLP-1-analog, genomgick kliniska prövningar och visade lovande resultat för att sänka blodsockret och främja viktminskning hos personer med typ 2-diabetes.
2012: GLP-1-receptoragonister, inklusive exenatid och liraglutid, började användas för behandling av fetma hos personer utan diabetes. Dessa läkemedel visade sig effektiva för viktminskning och förbättring av metabola parametrar hos överviktiga individer.
2013: Dulaglutid, en annan GLP-1-analog, fick godkännande för behandling av typ 2-diabetes. Dulaglutid administreras en gång i veckan och ger en långvarig effekt för att kontrollera blodsockret.
2016: Semaglutid godkändes för behandling av typ 2-diabetes och blev det första GLP-1-baserade läkemedlet som administrerades som en veckovis injektion. Det visade sig vara mycket effektivt för blodsockerkontroll och viktminskning.
2019: Semaglutid fick även godkännande för behandling av fetma hos personer utan diabetes. Det blev det första GLP-1-läkemedlet som godkändes specifikt för fetmabehandling.
2020: Tirzepatid, en ny typ av läkemedel som kombinerar GLP-1-receptoragonism och GIP-receptoragonism, visade lovande resultat i kliniska prövningar för behandling av typ 2-diabetes. Tirzepatid har potentialen att ge överlägsen glykemisk kontroll jämfört med enbart GLP-1-analoger eller GIP-receptoragonister.
