|
Kommissionen för Innovativa Särläkemedel arrangerade ett seminarium i Almedalen måndagen den 4 juli. I detta nyhetsbrev sammanfattar vi slutsatserna ifrån seminariet på temat "Dags för en ny modell för bättre tillgång till innovativa särläkemedel?".
|
|
Varje landsting ska erbjuda en god hälso- och sjukvård åt sina invånare, oavsett var man bor i landet och vilken sjukdom man drabbats av. Dessvärre är det inte fallet idag för patienter med sällsynta eller mycket sällsynta sjukdomar. Det finns en stor osäkerhet hos patienter och anhöriga om man kommer få samma tillgång till läkemedel och livsavgörande behandling som bredare patientgrupper, framför allt när det gäller nya, innovativa och ofta kostsamma läkemedel. Hur kan en alternativ modell för utvärdering och finansiering se ut? Bör staten väga in sällsynthet och innovationshöjd som grund för betalningsvilja? Bör staten särskilja de sällsynta diagnoserna och lyfta ansvaret för kunskap, specialistvård och läkemedel till en nationell funktion? Kan stat och läkemedelsföretag hitta en kompromiss, där vården bara betalar för effekt? Frågorna diskuterades av följande panel:
- Anders Blanck, vd, LIF
- Anders Lönnberg, nationell samordnare för life science, Regeringskansliet
- Barbro Westerholm, riksdagsledamot, Liberalerna
- Cecilia Bröms-Thell, talesperson, Kommissionen för Innovativa Särläkemedel
- Elisabeth Wallenius, ordförande, Sällsynta Diagnoser
- Lars Leijonborg, f.d. utbildnings- samt högskole- och forskningsminister samt ordförande i kommissionens Advisory Board
|
|
Barbro Westerholm, riksdagsledamot, Liberalerna, inledde seminariet genom att beskriva situationen för en patient med en sällsynt sjukdom. Barbro förespråkade särskilda centra för olika sällsynta diagnoser och att det bör finnas tillgång till individbaserade register. Enligt hennes erfarenhet underlättar register uppföljningen av kliniska studier.
Barbro anser att överenskommelser kring ersättning för särläkemedel tar alldeles för lång tid idag. Prissättningen bör kunna genomföras parallellt med godkännandeprocessen. Landstingen måste även verka ännu mer för en effektiv läkemedelsanvändning - idag uppgår kostnaderna för olämplig läkemedelsanvändning till 15 miljarder kronor.
Enligt Barbro bör en solidarisk modell införas för sällsynta sjukdomar enligt den modell som genomfördes för HIV. Endast 3 % av all läkemedelsanvändning utgörs av särläkemedel och det är viktigt att vårdapparat och myndigheter inser att dessa patienter inte prioriteras på rätt sätt idag.
Anders Lönnberg, nationell samordnare för life science, Regeringskansliet, delade i huvudsak Barbro Westerholms problembeskrivning kring sällsynta diagnoser. Decentraliseringen av vården har även lett till att kostnader kommer i förgrunden och effekten av läkemedlen i bakgrunden. Vården satsar allt mindre på IT och läkemedel för att istället investera i personal.
|
|
|
Anders Lönnbergs uppfattning är att rekommendationer inom svensk sjukvård bör vara nationella. Landstingspolitiker är generellt sett positiva till en nationalisering av den högspecialiserade vården, men initiativet till en förändring måste komma från centralt håll. Anders rekommendation är att TLV och Läkemedelsverket bildar en gemensam enhet för att hantera genuint nationella frågor, som upphandling av särläkemedel. Han lyfte även problemet med att läkemedelsföretagen ibland väljer att klassa läkemedel som särläkemedel trots att de är medvetna om att preparaten har bredare indikationer. Lönnberg uppmanade industrin till att ta initiativ för att motverka omotiverat höga läkemedelspriser för att underlätta dialogen med myndigheterna.
|
|
|
Cecilia Bröms Thell, talesperson för Kommissionen för Innovativa Särläkemedel, förespråkade en nationell modell för utvärderingen av läkemedel och att sällsynthet borde kunna utgöra grunden för en egen godkännande- och ersättningsmodell. En nordisk modell skulle kunna utgöra ett alternativ.
|
|
|
Lars Leijonborg, f.d. utbildnings- samt högskole- och forskningsminister och medlem i kommissionens Advisory Board, redogjorde för utmaningarna som svensk life science-sektor står inför. Han anser att den demografiska utveckling som sker i Sverige kräver ett helhetsgrepp för att stimulera mer forskning inom innovativa läkemedel. Sverige måste återgå till att vara en av de främsta nationerna inom life science och att näringslivsklimat, skatteregler och inte minst sjukvården är konkurrenskraftig internationellt sett.
|
|
|
Elisabeth Wallenius, förbundsordförande för Sällsynta Diagnoser, uppmanade beslutsfattare att alltid se till patientens värde och efterlyste politiskt ledarskap för att patienter med sällsynta diagnoser ska få en bättre behandling. Dagens regelverk är krångligt och förhalar processen tills dess att patienten får en adekvat vård. Wallenius anser att man bör betrakta läkemedelskostnader som en försäkringslösning - somliga behöver utnyttja sin försäkring betydligt många fler gånger än vissa.
|
|
|
Anders Blanck, VD för LIF, kommenterade tillståndet för svensk life science-sektor och menade att situationen inte är fullt så illa som somliga beskriver den. Generikareglerna är väldigt bra och antalet kliniska prövningar på små patientgrupper har ökat i Sverige. Däremot ser även Anders Blanck behovet av en nationell lösning för sällsynta diagnoser. Han ställde sig positiv till ett internationellt samarbete för en gemensam utvärdering av den medicinska nyttan - bara inom EU finns det idag 28 st olika utvärderingar.
|
|
|
Sammanfattningsvis, konstaterar Barbro Westerholm att det nu finns ett utrymme att förbättra tillgången till vård för patienter med sällsynta diagnoser. Samtliga politiska partier är ense om att en nationell modell är lösningen på problemet, men inget konkret förslag till utformningen av modellen har presenterats ännu. Måns Roséns utredning om högspecialiserad vård och Göran Stiernstedts utredning om effektiv vård presenterar goda förslag till lösningar, men det räcker inte med en enmansutredning, utan det krävs en parlamentarisk utredning eller ett direkt initiativ från socialdepartementet och ansvarig minister Gabriel Wikström.
|
|
|
|
|
Kommissionen består av nio globala, forskningsintensiva läkemedelsbolag med verksamhet i Sverige. Kommissionen har tillkommit eftersom bolagens samlade bedömning är att den svenska processen för utvärdering och introduktion av mediciner för sällsynta sjukdomar inte fungerar tillfredsställande. Kommissionens mål är att åstadkomma en förändring. Kommissionen anser att ansvaret för läkemedel till sällsynta och mycket sällsynta sjukdomar bör samlas nationellt.
|
|
|
De nio forskningsintensiva bolag som har gått ihop och bildat kommissionen för innovativa läkemedel är Actelion, Alexion, Amicus, BioMarin, Genzyme, Prostrakan, Raptor, Shire och Vertex. Bolagen är verksamma inom olika områden såsom onkologi, enzymbrist, testosteronbrist, lysosomala sjukdomar, metabola sjukdomar och cystisk fibros.
Lär mer om kommissionen och vår syn på frågan på: www.isl-forum.se
|
|
|
|
|
|
